|
Skånerörelsen Romklubbens rapport "The Limits to Growth"
presenterades utförligt i kontinentala massmedia år 1972. I Sverige väckte
boken ringa uppmärksamhet. Svenska massmedia ägnade sig i stället åt en alltmer
socialistisk indoktrinering av allmänheten. Civilekonomen Carl P Herslow, vid den tiden bosatt i Holland,
jämförde massmedierna i Holland, Västtyskland och Sverige och tvingades
därvid till några konstateranden. Dels påvisade Romklubbens rapport livsavgörande
svårigheter för hela mänskligheten i mitten av nästa århundrade till följd av
folkökning, råvarubrist, matbrist, avfallsproblem och industri utveckling,
dels underlät svenska massmedia att redovisa farorna. Den dåvarande
antisocialistiska oppositionen insåg inte, att den nödvändiga förändringen av
samhället syftande till individuell frihet och prestation förutsatte en
radikal förändring av den grundläggande och allmänt förhärskande
socialdemokratiska samhällssynen, vilket i sin tur förutsatte en
genomgripande förändring av massmediestrukturen i Sverige. Carl P Herslow erbjöd sig våren l976 hjälpa mittenpartierna med
en rikstäckande frihetskampanj. Erbjudandet avvisades dock av Carl Tham hos
Folkpartiet. Främst genom att utnyttja folks nyväckta oro för kärnkraften
lyckades antisocialisterna ändå komma till makten efter riksdagsvalet 1976.
Det sågs som en epok avgörande händelse. Många fler än Carl P Herslow
förväntade sig, att antisocialisterna som en av sina första åtgärder skulle
lägga makten över massmedia direkt i läsarnas, lyssnarnas och tittarnas
händer. När så ej skedde blev besvikelsen enorm. Därför beslöt Carl P Herslow att flytta hem till Skåne och själv
försöka åstadkomma de förändringar av massmedia han ansåg nödvändiga. Sålunda
kontaktade han redaktör Åke Sundström i mars 1977. De båda beslöt bilda
Skånerörelsen och till denna knyta tidningen Skånekuriren. Skånerörelsen konstituerades den 17 juni 1977. Ordförande blev
redaktör Åke Sundströrn, Genarp, och sekreterare civilekonom Carl P Herslow,
Malmö. Den praktiska verksamheten påbörjades några dagar senare, dagen före
midsommarafton 1977. Då inledde Carl P Herslow agitationen utanför
Systernbolagets butik vid Mårtenstorget i Lund med att sälja numrerade
flaggnålar. Han fortsatte med detta i nära 10 år och uppsökte sedermera alla
skånska kommuner. Skånerörelsens mål var att genom partipolitiskt fristående
åstadkomma skånskt regionalt självstyre beträffande massmedia-, alkohol-,
energi-, turist och utbildningspolitik. Skånekuriren utgavs med ett nummer i
november 1977, 11 nummer våren 1978 och ett nummer inför valet 1979. Rörelsen
klargjorde från början, att den var beredd att ombilda sig till politiskt
parti om inte de etablerade partierna intresserade sig för rörelsens mål. Skånepartiet 24 mars 1979 - 16 september 1979 Att förbereda en valkampanj tar tid. Eftersom riksdagspartierna
hösten 1978 inte lämnat några bindande besked beträffande Skånerörelsens
programpunkter startades arbetet med att planera ett politiskt parti.
Skånepartiet bildades den 24 mars 1979 i Lund. Inför riksdagsvalet den
16 september trycktes ett särskilt nummer av Skånekuriren upp, men
distributionen brast eftersom pengar saknades. I valkampanjtidningen
återfanns det korta partiprogrammet. (Se nästa sida) Partiet blev kraftigt och häftigt motarbetat av massmedia.
Precis före valet beslöt partiet att ställa upp i kommunvalet i Malmö förutom
i riksdagsvalet i Skåne. Röstantalet i riksdagsvalet blev så lågt, att
rösterna inte blev räknade för sig. Däremot erövrades 2 446 kommunala röster
i Malmö. Det hade räckt till 1 mandat om kommunen bestått av 1 valkrets, men
rösterna blev uppdelade på 3 valkretsar, varför partiet inte fick något
mandat. 17 september 1979 - 19 september 1982 Satsningen inför riksdagsvalet 1979 hade alltså misslyckats, men
visst hopp kunde hysas om framgång kommunalt i Malmö 1982. Allmänheten hade
knappast visat någon förståelse för partiets centrala fråga,
massmediestrukturen. Partiet beslöt omvandla sig till ett traditionellt parti
med traditionell organisation och traditionellt program. Programhäftet antogs
den 13 februari 1980. Carl P Herslow, som arbetat på heltid för Skånerörelsen och
därefter Skånepartiet, beslöt att starta och driva en reklamtidning för
kontinuerlig utdelning till alla hushåll i Malmö. Syftet var att den skulle
ge avkastning och därmed kunna hjälpa partiet inför kommunalvalet 1982. Partiprogram Skånepartiet vänder sig till alla anhängare av pluralistisk
demokrati och vill bryta det allmänna förmynderiet genom att förlägga
beslutanderätten i alla frågor så nära de enskilda människorna som möjligt.
Partiet vill ge skåningarna suverän befogenhet över alla spörsmål, som inte
rör övriga svenskar, därför har det som sin viktigaste programpunkt
inrättandet av ett skånsk provinsstyre med största möjliga makt gentemot
Stockholm och minsta möjliga gentemot Skånes kommuner och invånare.
Officiellt svenskt stöd för sin uppfattning hämtar partiet i Europarådets
Bordeaux deklaration, som utan invändningar från svensk sida antogs den 1
februari 1978. Det heter där under punkt 9:"Regionalt självstyre betyder
mer än decentralisering av den statliga administrationen. Det innebär val
genom allmän rösträtt av en rådgivande regional församling och existensen av
ett regionalt verkställande organ ansvarigt inför församlingen."
1. Ett skånskt provinsstyre. Tidningen kom att heta "Billigt & Bra!". Den utkom
med tre nummer 1979, fyra nummer 1980, sju nummer 1981 och sex nummer 1982.
Sista numret gavs ut i augusti 1982, fler var planerade det året men
utgivningen fick upphöra. Tidningens framgång hade medfört, att
malmötidningarna, med SDS i spetsen, från och med september 1982 började ge
ut egna reklamtidningar. Därigenom omöjliggjordes fortsatt utgivning av
"Billigt & Bra!". På två uppslag i augustinumret fanns
information om Skånepartiet och den nya radioverksamheten. Skånepartiet beslöt i juli 1982 att starta närradiosändningar.
Partiets Malmöförening påbörjade sändningarna den 24 augusti 1982.
Sändningstiderna fanns tryckta i "Billigt& Bra!" som samtidigt
delades ut till alla hushåll i Malmö, Burlöv, Lomma, Staffanstorp, Svedala
och Vellinge. De tre första sändningarna bestod delvis av radioversioner av
annonserna i "Billigt & Bra!". Därefter stoppades sändningarna
av närradiokommittén, vilket omedelbart överklagades till kammarrätten. Efter
sju dagar var sändningarna igång igen, snart med ordinär radioreklam. Detta
fortgick t.o.m. den 10 februari 1983, då reklamradion slutgiltigt förbjöds av
regeringsrätten. Därigenom stoppades också det i januari inledda samarbetet
mellan tidningen Arbetets annonstidning och Skånepartiet-Malmö. I slutet av
januari hade annonstidningen en Mobilia bilaga, där det hänvisades till
närradion, och i närradion hänvisades samtidigt till bilagan. Valresultatet 1982 blev dock en besvikelse. Trots det två år
tidigare antagna partiprogrammet och trots allt propaganda arbete på gator
och torg, via "Billigt & Bra!" och via närradion, stannade
antalet kommunala röster på 2 651. Inget mandat erhölls sålunda. 20 september 1982 - 15 september 1985 Hösten 1982 lyckades partiet etablera närradion i Malmö tack
vare reklam sändningarna och önskemusiken, då lyssnarna uppmanades att ringa
in och önska melodier. Det genom regeringsrättens förbud mot reklamfinansiering av
svensk radio ådömda sändningsuppehållet varade tre månader och förlängdes
ytterligare på grund av administrativ tröghet. Sändningarna återupptogs den
26 maj 1983. Eftersom reklamfinansiering blivit utesluten beslöt partiet att
försöka åstadkomma finansiering genom att samtidigt utöka medlemsantalet och
sändningstiden. I huvudsak lyckades detta, och i slutet av 1984 hade partiet
mer än 4 000 medlemmar och en sändningstid om 52 timmar per vecka. Politiskt genomfördes samtidigt en radikalisering. Sålunda
krävdes, att Skåne skulle bli en suverän republik, medlem i såväl
Atlantpakten som EG. Brev avsändes till Atlantpaktens generalsekreterare den
5 juni 1983 och besvarades den 17 juni. De kraven modifierades dock i 1985
års partiprogram på så sätt, att de skulle förverkligas endast om den svenska
regeringen fortsatte driva hela Sverige vänsterut och österut. Dessutom
förutsattes givetvis folkomröstning i Skåne. Programhäftet antogs den 31 mars
1985. Den 1 juli 1984 lades den svenska flyktingpolitiken om och fick
ungefär samma innehåll som nu. Hösten 1984 började närradiolyssnarna klaga
och sedan dess har partiet kritiserat flyktingpolitikens ekonomiska, sociala
och kulturella konsekvenser. Partiet har också framhållit att
flyktingpolitiken inte stöds av folket och att mångfalt större humanitär
verkan nåtts om resurserna använts till hjälp i närområden. 1985 ställde Skånepartiet inte upp i riksdags eller
landstingsval, men väl i kommunval i Malmö, Burlöv,Lomma, Staffanstorp,
Svedala och Vellinge. Resultatet blev sensationellt. Partiet störtade 66 års
(S)-välde i Malmö genom att erövra 11 532 röster och 5 mandat. (S) och VPK
hade före valet haft en enligt egen uppfattning ointaglig majoritet om 35
mandat av 61. Skånepartiets ansträngningar resulterade i att majoriteten
vändes till en minoritet om 29 av 61. Även i kranskommunerna gick Skånepartiet fram starkt. Således
erhölls 2 mandat i Burlöv, 2 i Svedala, 1 i Staffanstorp och 1 i Vellinge. Resultaten uppnåddes tack vare de otroliga insatserna av
Skånepartiets närradiomedarbetare. De sedan den 26 maj 1983 efterhand utökade
sändningstiderna och Kal P.Dals medverkan från hösten 1983 hade gett partiet
en enormt stark ställning i den malmöbaserade närradion. Den 1 juli 1984
påbörjades också vissa nattsändningar. Detta gav inte Socialdemokraterna
någon ro, motdrag planerades. Sommaren 1984 satte Socialdemokraterna i Malmö igång utbildning
om närradio på bred front, samtidigt som man förberedde sändningstillstånd
för en större del av sina föreningar. På schemaläggningsmötet i november
motades Skånepartiet bort från många dagsändningspass. Partiet tvingades
därför utöka nattsändningarna från och med den 1 januari 1985. Samtidigt
avled Kal P.Dal mycket tragiskt. På schemaläggningsmötet våren 1985 avseende tiden 1 juni - 31
december fördrevs Skånepartiet kuppartat från all rimlig dagsändningstid utom
1 timme per vecka. Nattsändningarna fick därför utökas maximalt.Skånepartiets
närradiomedarbetare sände alla veckans nätter från midnatt fram till 06.45.
Avlösning skedde 03.00. Insatserna gjordes helt oavlönat. Sedan dess, även
åren 1988-1991, har den kommunala väljarmajoriteten i Malmö varit
antisocialistisk. Inför valet uppmanade Skånepartiet de kommunala väljarna att
rösta på Skånepartiet kommunalt och på Folkpartiet i riksdagsvalet. Detta
medförde en exceptionell framgång för Fp i Malmö riksdagsvalet. 16 september 1985 - 18 september 1988 Den stora prestationen av Skånepartiet var givetvis själva
maktskiftet i Malmö. Redan före valet förklarade partiet, att det såg som sin
huvuduppgift att bibehålla direktkontakten med väljarna. Regerandet överläts
i princip åt de traditionellt antisocialistiska partierna, Moderata
Samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet. Meningen var att Skånepartiet
skulle utgöra den demokratiska garanten genom att via närradion dels
fånga upp lyssnarnas önskemål, dels förklara den förda politiken. Några veckor före valet hade M+Fp+C utarbetat ett 11-punkters
program. Skånepartiet ställde sig bakom detta, förutsatt att de andra
tre gick med på Skånepartiets båda tilläggskrav, att Malmö skulle bli
försökskommun för fri reklamfinansierad närradio samt att Malmö skulle ta
initiativ syftande till skånskt regionalt självstyre. De 11 punkterna blev i
varierande grad förverkligade, men ingen av de båda tilläggspunkterna. Skånepartiet lyckades under perioden uppfylla sina egna
önskemål om flaggning med skånska flaggan på Stortorget sommaren 1986,
uppkallandet av en plats efter Raoul Wallenberg samt genomförandet av en
omfattande opinionsmätning. Allmänt sett förgiftades periodens debattklimat av
Socialdemokraternas och Folkpartiets groteska förtal av Skånepartiet. I ett
riksdagsanförande tisdagen den 15 oktober 1985 angrep dåvarande (S)-ledaren
Olof Palme, Bengt Westerberg för Folkpartiets organiserade samarbete i Malmö
med det "rasistiska och invandrarfientliga Skånepartiet". Svenska
massmedia och det svenska politiska etablissemanget följde här den lättaste
vägen, gav Palme medhåll och diskvalificerade därmed för mycket lång tid Carl
P Herslow och Skånepartiet. Facktidskriften "Invandrare & Minoriteter" däremot
tog reda på fakta och redogjorde direkt för att Skånepartiet varken var
rasistiskt eller invandrarfientligt. Heder åt den tidningen och dess
chefredaktör David Schwarz. Skånepartiet fortsatte närradiosändningarna under hela perioden,
om än efter hand i något minskad omfattning. Sålunda ersattes
nattsändningarna den 1 januari 1986 med sändningar, som började 05.00
måndag-fredag och därefter fortsatte i de luckor schemat annars skulle haft.
Således var det fortfarande Skånepartiet som bar upp närradion i Malmö.
Finansieringen var numera tryggad genom kommunalt partistöd. Efter omfattande inventering och genomgång av frågekomplex
antogs nytt partiprograrn och ny partistadga den 9 april 1988.
Partiprogrammet var banbrytande såtillvida att frågornas avgörande hänsköts
till sex nivåer: Världen, Europa, Norden, Sverige, Skåne och Kommunen. I och för
sig överensstämde programmet med grundidéerna från Skånerörelsens tid. Inför valet den 18 september 1988 beslöt partiet att ställa upp
i riksdagsvalet i Fyrstadskretsen, i landstingsvalet i Malmöhus läns
landsting samt kommunalt i Malmö, Burlöv, Staffanstorp, Svedala, Vellinge och
Trelleborg. 19 september 1988 - 15 september 1991 Valvinden i september 1988 gick Skånepartiet emot. I Malmö
minskade antalet mandat från 5 till 3. I Staffanstorp behöll partiet sitt mandat,
medan de gick förlorade i övriga kommuner. Något resultat i riksdags- eller
landstingsvalet uppnåddes ej. I Malmö erövrade Socialdemokraterna makten med
30 mandat med stöd av Vänsterpartiets 2, trots att staden inte fått någon
socialistisk väljarmajoritet. Under hösten 1988 lämnade partiet studiolokalen på Hålsjögatan
och kontorslokalen på Kungsgatan för att samla alla resurser på Malmgatan.
Närradioverksamheten fortsatte med samma inrikting som tidigare. Strax efter valet dryftades idén att ge ut en reklamtidning med
regelbunden utdelning till alla hushåll inom närradions sändningsområde. Om
projektet lyckades skulle Skånepartiet få en i flera avseenden mycket
stark ställning i området, varför man beslutade att göra ett försök. Normalt
sett borde framgång ha registrerats, men tidningen, som hade namnet
"Skånekuriren", utkom endast med två nummer i slutet av januari och
i slutet av mars. Anledningen till att tidningen inte kunde drivas vidare var
organiserad förföljelse från socialdemokratiskt håll mot tidningens
annonsörer. Den utgavs som medlemstidning med viss extern försäljning i annan
skepnad med ett nummer 1989, fyra nummer 1990 och fyra nummer varav ett
dubbelnummer 1991. Allt sedan valrörelsen 1988 hade Socialdemokraterna börjat
använda politiska smutsmetoder och de skulle därefter ständigt bli grövre och
hänsynslösare. Den 15 april 1989 startade Socialdemokraterna en särskild
närradioverksamhet utan eget konstruktivt ändamål. Det enda och uteslutande
syftet var att "bekämpa Skånepartiet", sorn dåvarande (S)-ledaren
Lars Engqvist uttryckte det i sitt stödtal på organisationens julfest den 8
december 1990. Socialdemokraterna i Malmö satte genom den totala
hänsynslösheten och synnerliga råheten i verksamheten ett politiskt
bottenrekord. Ett antal rättegångar har redan avverkats och flera följer. En annan mycket egendomlig händelse var den fällande domen mot
Skånepartiets ordförande för en påstådd förseelse den 15 december
1990. Utredningen och polisvittnesmålen var fyllda med oklarheter,
motsägelser och uppenbara felaktigheter. Flera kopplingar till
Socialdemokraterna är belagda. Trots sitt nekande och trots att avgörande
sakskäl talade för honom blev Carl P Herslow fälld. Hela processen har av
honom hänskjutits till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna för bedömning.Tingsrättens opartiskhet och förbudet
för den åtalade att i tingsrätten direkt förhöra vittnen har ifrågasatts. Inför valet den 15 september 1991 beslöt Skånepartiet att
försöka få in den folkliga debatten om flyktingpolitiken i riksdagen
genom att utnyttja tekniken med spränglistor. Från början avsågs hela Skåne,
men slutligen bestämdes deltagande i riksdagsvalet i Fyrstadskretsen med
vanligen 300.000 giltiga röster, i landstingsvalet i Malmöhus län samt i
kommunvalet i Malmö, Landskrona, Lund och Svedala.Valsedlarna jämte följebrev
skickades i särskilt kuvert med posten till alla hushåll i Malmö, Lund,
Landskrona och Helsingborg (Fyrstads), medan Svedalaföreningen själv sörjde
för distributionen i Svedala. I syfte att få in flyktingfrågan med kända kombattanter i
riksdagen, Sven-Olle Olsson i Sjöbo och Per T Ohlsson på SDS konstruerades
listan på följande sätt: En moderatlista och en (S)-lista användes. Överst placerades,
helt enligt reglerna det namn de båda partierna själva placerat överst.
Moderaterna ändrade namn ett par gånger, men samma ändringar genomfördes på
Skånepartiets moderatlistor, och i slutomgången hade de alltså samma namn
överst. Därefter sattes den mest kände motståndaren till den pågående
flyktingpolitiken, Sven-Olle Olsson. Efter honorn placerades Per T Ohlsson,
som gjort sig känd som politikens främste försvarare. Först därefter följde
två skånepartister, Carl P Herslow och Bengt Larwik. Sammanlagt hade varje
lista 20 namn, varav skånepartister på platserna 4, 5 och 9 bland de 10
första. Partiet beräknade, att om minst 15.000 väljare från moderaterna i
Fyrstads använde spränglistorna skulle Sven-Olle Olsson bli invald.
Riksskatteverkets beräkningar på det verkliga resultatet visade, att det hade
varit tillräckligt med 7.555. Genom att använda en övervägande del av sina resurser åt att
försöka få in Sven-Olle Olsson och Per T Ohlsson i riksdagen för att på så
sätt bryta upp det allmänna debatt förbudet om flyktingpolitiken, ansåg sig
partiet ha gjort demokratin en stor tjänst. På eftermiddagen den 30 april redogjorde Skånepartiet för
projektet på en presskonferens. Det var väntat, att den parti anknutna
pressen skulle förhålla sig starkt negativ och så blev också fallet. Dock
fanns även SydNytt på plats och gjorde ett längre reportage. Några sekunder
av det reportaget visades samma kväll i Aktuellt hos TV 1, men SydNytt själv
sände aldrig något överhuvudtaget. Därmed begick SydNytt en av sina grövsta
förbrytelser mot tittarna. Valresultatet blev ett fiasko för spränglistorna.De erhöll 5.666
röster. I Fyrstads fick Sjöbopartiet med Sven-Olle Olsson som första namn,
mer än 4.000 riksdagsröster.Om 1.899 av dessa 4.000 hade valt
moderatspränglistan hade den erhållit 7.555 röster, varigenom Sven-Olle
Olsson hade blivit invald. Med ytterligare 15.000 röster hade även Per T
Ohlsson kunnat ta sig plats i riksdagen. Inklusive moderatspränglistan fick
Moderaterna 89.308 röster i fyrstadskretsen. Deltagandet i landstingsvalet gav ingen utdelning. Kommunalt
förlorade Skånepartiet med 39 rösters marginal 1 av sina 3 mandat i Malmö och
har alltså nu 2 mandat där. I övrigt erhölls inga kommunala mandat. 16 september 1991 - 18 september 1994 Efter valet blev den kommunala mandatfördelningen i Malmö: M 24
(+6), Fp 5, S 26 (-4), Skåp 2 (-1), Vp 2 och Mp 2 (-1). Alltså finns ingen
klar majoritet. Eftersom kartellen mellan M och Fp är större än en tänkt
kartell mellan S och Vp besätter dock M+Fp alla ordförandeposter och har
majoritet i alla nämnder och styrelser. I kommunfullmäktige är läget dock
något annorlunda och där kan Skånepartiet utöva visst inflytande. Bl.a. har
partiet lyckats få majoritet för sitt gamla önskemål om en sammanslagning av
de tre kommunala valkretsarna till två, varigenom antalet mandat per krets
utökas från c:a 20 till c:a 30. Från januari 1993 är närradion i Malmö uppdelad så, att
Skånepartiets föreningar ensamma har frekvensen 90,2 medan övriga har
89,2. Därigenom har partiet kunnat utöka sändningstiden till 57 timmar per
vecka. Ytterligare utökning planeras inför valet 1994. Beslut har fattats om att ändra indelningen för val till
riksdagen så att Malmö från och med nästa val blir egen riksdagsvalkrets.
Skånepartiet har beslutat att ställa upp i Malmö 1994, såväl i riksdagsvalet
som kommunalt. I riksdagsvalet fordras minst 12 procent av antalet avgivna
giltiga röster för att få deltaga i fördelningen av fasta valkretsmandat. I
Malmö kommer det att bli åtta eller nio fasta valkretsmandat, något som
bestäms av länsstyrelsen med ledning av befolkningssiffrorna den 1 oktober
året före valåret. Därigenom blir 12-procentsspärren nästan exakt 1
riksdagsmandat, vilket motsvarar ca 18.000 röster. Samma antal röster i
kommunvalet betyder ca 7 mandat i Malmö kommunfullmäktige. Vill ni veta mer om Skånepartiet? Läs då denna bok ! "Skånepartiet" (ISBN 91 7924 0267) av Tomas Peterson,
Mikael Stigendal, Björn Fryklund. "Efter 66 års styre förlorade Socialdemokraterna makten i
Malmö vid valet 1985. Den avgörande faktorn där bakom var framgången för Carl
P Herslows Skåneparti. I boken Skånepartiet ger de tre sociologerna Tomas
Peterson, Mikael Stigendal och Björn Fryklund en ingående skildring av detta
partis och dess ledares säregna utveckling. Författarna ger även en
djupledande analys av partiets sympatisörer och deras samhällspolitiska
världsbild. Men syftet är också att klargöra de sociala och politiska
förutsättningarna för Skånepartiet: med Malmös moderna historia som exempel
påvisas de kristecken inom det nuvarande svenska samhället som kan skapa
utrymme för sådana strömningar och i fortsättningen kanske inte bara i
Skåne." Innehållsförteckning: En sorgflor ligger över stan 154 Sammanfattning och slutsatser 164 3. Mellan klass och folk 170 01. Liberalism, Pluralism, Demokrati och Skånetanken 187 02. Mediafrågor 189 03. Energi och Miljö 191 04. Alkoholpolitiken 191 05. Ekonomi, Finanspolitik, Skatter, Prestationstänkandet 192 06. Trafikpolitik 07. Försvars- och Säkerhetspolitik 195 08. Invandrar- och Flyktingpolitiken 196 09. Familjepolitik 203 10. Sjuk- och Åldringsvård 204 11. Rättssäkerhet 206 12. Programformen 206 13. Om socialdemokratin i Malmö 207 14. Om Olof Palme 208 15. Om närradions sändningsschema 209 16. Om "affärerna" 210 Småborgerligt och folkligt 211 01. En romantisering av svunna tider 217 02. Försvaret av den privata egendomsrätten 220 03. Det produktiva arbetet hyllas 221 04. En moraliserande kritik av kapitalismens dåliga sidor 223 05. Jämlikhet, rättvisa och lika möjligheterför alla 224 06. Kritik av den parlamentariska demokratin och dess
representationssystem 225 07. Ett naturligt och principiellt motstånd mot storskalighet
226 08. Den tredje vägen 227 09. Sammanfattande slutsatser 227 "Rösta på Skånepartiet kommunalt 229 Sammanfattning och slutsatser 238 Epilog: Ett sekel med Carl Herslow och socialdemokratin 243 4. Metoderna 245 Inledning 245 Material som härstammar från Carl P Herslow och Skånepartiet 246 Övrigt använt material 256 Intervjuer 261 Likt ett visst slags matrecept 263 "Här talar Malmö" 265 Noter 267 Litteratur 285 Tabell- och figurförteckning 288 Abstract 290 SKÅNEPARTIETS PARTIPROGRAM - PROGRAM 2000 Framtidsperspektiv Egentligen borde detta programhäfte kallats "Program
2100". Nu inför århundrade och årtusendeskiftet står mänskligheten som
helhet nämligen inför svårigheter som troligen aldrig tidigare varit
allvarligare. Av Romklubbens diagram framgår ju också att tendenserna som är
byggda på verkligheten fram till 1970, pekar på en drastisk minskning av
världsbefolkningen från och med mitten av nästa århundrade. Minskningen
föregås av en förödande minskning av livsmedelstillgången per världsinvånare
från och med ca år 2010. Det året ligger inom de flesta nu levandes livstid. Om man i diagrammet försöker mäta utvecklingstrendernas förlopp
i verkligheten åren 1970-1992 visar det sig att situationen nu är värre än
förutspåtts. Det enda verkligt positiva är ju att kommunismen fallit och
risken för en världsomfattande kärnvapenkonflikt tycks undanröjd. Nu gäller det alltså för Skånepartiet att ta fram ett
partiprogram som håller genom och förbi den förutsedda världskatastrofen, ett
program, som är bättre än alla andra partiprogram så tillvida att det på
jämförelsevis bästa sätt skall leda oss fram till år 2100. Sålunda återkommer
nu mera utvecklat det i 1988 års program för första gången framförda
önskemålet om ett världsparlament. Den förebådade krisen i sig medför
givetvis krav på en allmän anspänning för alla människor. Den världsomfattande
karaktären betyder att det globala perspektivet ökar starkt i betydelse. Föreliggande partiprogram skall bedömas mot nu nämnda
framtidsperspektiv. Lämna din vanliga postadress via e-post så skickar Skånepartiet
ut ett gratis ex av Program 2000 !. |
