|
Skånepartiet verkar för Skåne och frihet. Vi är en idéburen rörelse med målsättningen att lämna över mer makt från politikerna till folket. På denna sida kan du läsa mer om vår politik.
Enligt den
i detta hänseende helt riktiga svenska grundlagen bygger det svenska
folkstyret på fri åsiktsbildning. Det stora och avgörande felet är inte
grundlagen utan förverkligandet av den. Åsiktsbildningen är nämligen inte fri
i Sverige. Det gäller naturligtvis framför allt den politiska
åsiktsbildningen. Rådande förhållande är utomordentligt allvarligt och kan på
inga villkor accepteras. Skånepartiet
fordrar, att en rikstäckande TV-kanal, en rikstäckande radiokanal, en
regiontäckande TV-kanal och en regiontäckande radiokanal bryts upp genom en
organisation med flera olika huvudmän i varje. Huvudmännen kallas
sändningsföreningar och tilldelas sändningstid och pengar i samma proportion
som de har stöd hos tittarna och lyssnarna. Nyhets-,
idrotts-, utbildnings- och liknande specialprogram produceras och sänds av en
självständig neutral stiftelse. All finansiering sker med reklamintäkter,
varigenom licensavgifterna avskaffas helt. Närradion
på kommunal nivå fortsätter som hittills. Sidan 2
eller sidan 3 i den dagstidning, som är störst i varje kommun, delas upp och
erbjuds de politiska partierna i kommunen. De senaste riksdags-, landstings-
och kommunvalsrösterna räknas ihop och alla partier, som fått minst 1 procent
av totalantalet, deltar i fördelningen, som blir proportionell mot
röstandelen. De tillställer tidningen texten dagen före och får den
publicerad genom tidningens försorg och på tidningens bekostnad. Presstödet
avskaffas efter en övergångsperiod. Skånepartiet
verkar för den individuella friheten och vill därför att människorna själva
skall få bestämma så mycket som möjligt. Viktigast är då, att människorna
skyddas mot intrång i sin fundamentala rätt. Det
finns redan ett antal konventioner på området, exempelvis Den universella
förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna av den 4 november 1950 samt FN:s barnkonvention av
den 20 november 1989. Dessutom finns Genèvekonventionen med vissa regler för
krigföring och krigsfångars rätt. Det är
viktigt, att konventionerna görs kända för allmänheten, att de arbetas in i
den ordinarie lagstiftningen och att de efterlevs. Europakonventionen kan
åberopas inför den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna. Den har därmed blivit ett verkligt skydd för
medborgarna i de länder som ratificerat konventionen, bl.a. Sverige. Däremot
saknar den universella förklaringen, barnkonventionen och Genèvekonventionen
rättsvårdande instanser. Detta är en så allvarlig brist, att konventionerna
framstår som nästan värdelösa. Skånepartiet försöker få konventionerna
kopplade till en instansordning med sådana sanktionsmöjligheter, att
konventionerna blir ett reellt skydd för människorna. Enligt
den svenska grundlagen förverkligas det svenska folkstyret genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick. Det innebär att folket väljer
representanter, som därefter beslutar för folkets räkning. Skånepartiet
anser, att metoden är otidsenlig av främst två skäl. Dels är den politiska
allmänbildningen numera så hög, att folket inte behöver överlåta åt
representanter att fatta beslut, dels har det - särskilt på senare tid -
konstaterats en direkt motsats mellan representanternas och folkets
ståndpunkt i viktiga frågor; representanterna har alltså inte varit
representativa. Förhållandet har gett upphov till ett växande politikerförakt
hos väljarna, men detta är från början egentligen en följd av politikernas
förakt för väljarna. Troligen är det också anledningen till att svenskarna
betydligt mer än andra talar illa om sitt eget land. Som exempel på frågor,
där folkmajoriteten bevisligen har en annan ståndpunkt än
riksdagsmajoriteten, kan nämnas massmediepolitiken, flyktingpolitiken och
alkoholpolitiken. Ett
enkelt sätt att återinföra verklig demokrati är att hänskjuta frågorna till
direkt folkligt avgörande. Dock måste frågor som avgörs genom folkomröstning
i viss utsträckning ha folkets intresse och engagemang, annars kommer folket
att finna omröstningarna omotiverade. Dessutom måste frågan på sedvanligt
tillvägagångssätt ha varit väckt i det representativa organet och givetvis
vara färdigberedd och färdigbehandlad och således kunna besvaras med ja eller
nej. Beslutande
folkomröstningar skall kunna hållas på alla beslutsnivåer - kommunalt,
regionalt, statligt o.s.v. Det är naturligtvis frestande att föreslå, att en
viss minoritet i det representativa organet skall ha rätt att genomdriva en
folkomröstning, men risken för missbruk ledande till handlingsförlamning är
för stor. Därför måste det vara en majoritet i t ex riksdagen som beslutar
att utlysa en folkomröstning. Därutöver
måste givetvis folket självt ha möjlighet att framtvinga, att en fråga skall
avgöras genom folkomröstning. Detta skulle kunna gå till på följande sätt
rörande en kommunal fråga Kommunerna
tillhandahåller listor med plats för frågans beteckning samt rader för 25
personnummer och underskrifter. Sedan frågan kungjorts i kallelse till
sammanträde har varje röstberättigad möjlighet att kvittera ut tillräckligt
antal listor för att samla in personnummer och underskrifter från minst 5
procent av antalet röstberättigade invånare. Senast kl 12.00 dagen före
sammanträdet måste de ifyllda listorna vara inlämnade till kommunkansliet för
namnräkning. På sammanträdet har därefter ordföranden att redovisa resultatet
och om det överskrider 5 procent meddela, att saken måste avgöras i
folkomröstning inom tre månader. Är det frågan om ett regionalt eller
riksomfattande beslut agerar kommunerna på motsvarande sätt. Vid frågans
behandling i fullmäktige eller motsvarande bestäms datum för folkomröstning,
varefter ärendet bordläggs till närmast efter omröstningen, då det avgörs i
enlighet med väljarmajoritetens vilja. Sedan
den I juli 1984 har Sverige bedrivit en helt orimlig flyktingpolitik.
Kostnaderna kan numera uppskattas till mellan 60 och 80 miljarder årligen.
Mellanmänskliga motsättningar beroende på starka skillnader i kulturell
bakgrund blir allt vanligare. I Sverige har t.ex. redan flera mord ägt rum
till följd av motsättningar mellan olika flyktinggrupper och vapengömmor från
utländska terrororganisationer har påträffats. Farliga brottslingar undgår
påföljder i hemlandet och får permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det
finns riklig dokumentation som visar, att en helt dominerande majoritet av
väljarna motsätter sig denna av det politiska och massmediala etablissemanget
bedrivna politik. De verkligt utsatta i världen saknar möjligheter att komma
till Sverige och blir utan hjälp, eftersom hjälpresurserna förbrukas dels av sådana,
som själva har råd ta sig hit, dels av den svenska mottagningsapparaten.
Fattiga länder förlorar fysiskt, psykiskt och privatekonomiskt välutrustade
individer, som tror sig få en bättre framtid i Sverige. Eftersom
Sverige sedan 1984 gett extremt många utlänningar permanent
uppehållstillstånd måste Sverige nu ge ett extremt litet antal sådana
personer rätt att stanna här. Annars drivs Sverige till statsfinansiell,
kulturell och social upplösning. Svenskt
medborgarskap bör beviljas endast om den sökande behärskar svenska språket
och är insatt i det svenska normsystemet och den svenska kulturen. Om medborgarskap
blivit utfärdat på falska grunder måste det återtas och den berörde utvisas. Smittskyddslagen
tillämpas strikt. Rösträtt
i kommunala, regionala och riksomfattande val bör förutsätta svenskt
medborgarskap, medan rösträtt till europaparlamentet tillkommer alla
medborgare i anslutna stater, oavsett i vilken av dessa de befinner sig. Rösträtt
till världsparlamentet tillkommer alla var de än befinner sig. Rösträtten
inskränks dock av åldersgränser o. dyl. Malmö
kommun skall för lång tid framöver inte ta emot fler personer, som beviljats
permanent uppehållstillstånd i Sverige. Dessutom måste flyktingslussarna i
staden stängas och inga fler öppnas. Den
skattefinansierade hemspråksundervisningen avskaffas medan
svenskundervisningen förstärks. Den
svenska regeringen måste årligen offentliggöra den totala kostnaden för
flyktingpolitiken. Skånepartiet anser, att den kostnaden jämte den årliga
kostnaden för ekonomisk och humanitär hjälp inte far överskrida 1,5 procent
av bruttonationalprodukten. Resurserna för flyktingpolitiken bör användas så,
att de kommer största möjliga antal verkligt hjälpbehövande till del. Det
europeiska samarbetet efter 1945 har sin grund i en strävan att för all
framtid omöjliggöra sådana oerhörda katastrofer som första och andra
världskriget. En oupplöslig sammanflätning av de tidigare nationellt
avgränsade befolkningarna, ekonomierna och informationsflödena, av
transportsystemen, energiproduktionen m m, bryter ner förutsättningarna för
nationella motsättningar så långt, att storkrig i praktiken blivit omöjliga
att starta. Därför måste arbetet mot fördjupad och breddad europeisk
samverkan fortsätta helst i snabbare
tempo. Sovjetblockets
upplösning har självfallet kraftigt påverkat den europeiska sammanfogningen.
EG framstår inte längre på samma sätt som de europeiska demokratiernas
framtida hopp gentemot dels det sovjetiska militära hotet, dels den
amerikanska och japanska ekonomiska utmaningen. De tidigare fundamentala
motsättningarna mellan sovjetmakten och det fria Europa har plötsligt
försvunnit och istället framstår ett antal östeuropeiska stater som
medlemskandidater till EG. Självklart påverkas Sveriges position mycket
starkt av den europeiska utvecklingen. Snarast
möjligt bör Sverige, Norge, Finland och Island bli medlemmar i EG och EU på
samma villkor som Danmark. På så sätt uppnås bättre utsikter till folkets
acceptans av anslutningen, samtidigt som nordisk splittring undviks. Inom
10-20 år bör de baltiska och östeuropeiska staterna också bli medlemmar,
varigenom EU kommer att bestå av alla europeiska stater med huvudsakligen
kristen bakgrund. På ännu längre sikt minskar EU:s och andra statsförbunds
betydelse samtidigt som Världsstyrelsens makt ökar. Vikingatidens
kulturella och ekonomiska samhörighet i Norden resulterade så småningom i
Kalmarunionen 1397. Hela Norden blev ett enda rike med Margareta I som första
regent. Unionen bröts av Gustav Vasa 1521. Trots de därpå följande
århundradena av nordiska krig bestod den underliggande kulturella och
ekonomiska samhörigheten. Efter 1814 utvecklades den kraftigt och resulterade
bl.a. i långtgående diskussioner angående nordiskt försvarssamarbete gentemot
Ryssland och Tyskland, samt i gemensamt lagstiftningsarbete rörande
exempelvis avtalslagen, köplagen och i valutasamarbete. Sålunda var kronan
gemensam nordisk valuta fram till 1914. De nordiska länderna lyckades också
stå utanför första världskriget. Beroende på den ryska annexionen är dock
Finlands historia speciell under perioden 1809-19-18. Det
nordiska samarbetet har således pågått mer än tusen år. Det kommer att bestå
inför framtiden och troligen också att förstärkas. Det internationella
samarbetet kommer att öka, vilket givetvis innebär att även det inomnordiska
ökar. Just den alltmer utbredda globala synen på tillvaron kommer att
ytterligare öka medvetenheten i Norden om värdet av den nordiska
samhörigheten i globala sammanhang. Varje nordiskt land för sig kommer att
minska sin betydelse, medan de märks tillsammans. Dessutom finns det skäl att
anta att åtminstone Estland och Lettland kommer att ansluta sig till Norden. Skånepartiet
är positivt till nordisk samverkan på alla områden. Det
svenska statsskicket är i trängande behov av reformering. Troligen är den
nuvarande katastrofala utvecklingen på många områden delvis en följd av ett
otidsenligt statsskick. Den mest
angelägna reformen är införandet av direkt folkligt inflytande genom
folkomröstningar i enlighet med förslaget i avsnitt 3 ovan. Om den möjligheten
funnits under de senaste 20 åren hade antagligen varken flyktingpolitiken
eller statsskuldutvecklingen fatt det katastrofala förlopp, som nu blivit
fallet. De stora
regionala skillnaderna i folkuppfattning i Sverige föranleder ett motsvarande
regionalt inflytande på riksnivå. Därför är det lämpligt, att riksdagen delas
upp i två kamrar. I den första bör varje region ha tre ledamöter, utsedda av
respektive regionparlament och representerande regionen. Om Sverige indelas i
8 regioner betyder det alltså, att första kammaren kommer att bestå av 24
ledamöter. Dessutom
bör totalantalet riksdagsledamöter minskas kraftigt. Det i förhållande till andra
stater och till folkmängden mycket stora antalet i Sverige medför, att de på
ett för landet olyckligt sätt tappar förståelsen för huvuddragen och
fördjupar sig i detaljer. Andra kammaren, som väljs i riksomfattande direkta
val, kan bestå av 149 ledamöter representerande de olika partierna. Den
svenske monarkens status bör höjas så att den bringas på samma nivå som t.ex.
Dammarks och Norges. Riksdagens öppnande och föreslåendet av statsminister är
uppgifter, som får anses åvila statschefen. Den
yttersta grunden för kraven på självstyre för Skåne är, att den skånska
folkmajoriteten har en annan uppfattning än den uppsvenska. Vad detta i sin tur
beror på är oklart, men det är ett konstaterat faktum. Exempelvis är den
skånska väljarmajoriteten klart mindre socialistisk än den uppsvenska. Den är
också betydligt mer kärnkraftsvänlig. Dessutom är den kontinental i den
meningen, att den förordar medlemskap i EG och en kontinental alkoholpolitik. Det
största hindret mot skånskt självstyre är numera inte att det motarbetas i
Stockholm utan splittring i Skåne mellan olika orter och mellan olika
partier. Splittringen förstärks av massmediestrukturen; behovet av en
slagkraftig skånsk TV kan inte överskattas. Stora värden går förlorade
beroende på att de skånska folkföreträdarna inte insett betydelsen av ett
enigt skånskt uppträdande såväl inåt som framför allt utåt. Skånepartiet
verkar för, att de två skånska länsstyrelserna och de tre
landstingskommunerna avskaffas och ersätts med ett direktvalt skånskt
parlament om 101 ledamöter. Regionparlamentet har egen beskattningsrätt och
övertar landstingens och länsstyrelsernas uppgifter samt den statliga makt, som
skåningarna själva vill utöva i Skåne genom regionparlamentet. Givetvis
tillsätter regionparlamentet en regionregering, som bereder och förverkligar
de ärenden, som avgörs i regionparlamentet. Det
kommunala självstyret är en hörnpelare i det svenska statsskicket. Redan i
grundlagens första paragraf står det sålunda: "All offentlig makt i
Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri
åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal
självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna”. Det
svenska kommunala självstyret har dock i realiteten beskurits under senare
år. Statsmakterna har inkräktat genom riksdagens beslut om kommunalt
skattestopp, ett beslut som har kritiserats och dess överensstämmelse med
grundlagen har ifrågasatts av sakkunniga. Ävenledes har partierna i
kommunernas beslutande organ följt sina centrala partikansliers linje i
flyktingfrågan istället för kommuninvånarnas. Det kommunala självstyret har
alltså urholkats. Skånepartiets
ståndpunkt är, att besluten skall fattas på lägsta möjliga nivå, helst hos
och av människorna själva. Därav följer också att, om det inte finns
särskilda skäl till att besluten fattas på högre nivå, kommunerna själva
skall svara för dem såvida inte invånarna själva, var och en för sig,
lämpligen kan besluta. Givetvis
måste den fria beskattningsrätten återföras till kommunerna. Givetvis måste
också partierna i kommunerna agera så självständigt i förhållande till sina
rikspolitiska organisationer, att det kommunala självstyret blir väsentligt
iver än en illusion. Dessutom måste det kommunala självstyret kompletteras
med folkomröstningar enligt avsnitt 3 ovan. Det
kommunala självstyret är speciellt därigenom, att kommunen är det minsta
område där den offentliga makten har ett territoriellt individansvar. Enligt
Skånepartiets ståndpunkt måste i sista hand kommunen ansvara för, att alla
individer skrivna i kommunen klarar sig, även om förmågan till
självförsörjning brister. Naturskyddet
i vidaste bemärkelse, inklusive lösandet av avfallsproblemen, är en av de
stora ödesfrågorna. Mest
överhängande är säkerställandet av växt- och djurarternas långsiktiga
fortbestånd. Eftersom livsbetingelserna nu i rasande tempo ändras så starkt,
att flera arter dagligen försvinner bl.a. beroende på skövling av tropiska
skogar, är det nödvändigt med omedelbara åtgärder. Såväl naturskövling som
avfallshantering måste lagregleras globalt av världsparlamentet, så att den
uppenbart naturvidriga hanteringen upphör. Världsparlamentet
måste också snarast möjligt genomdriva sådana beslut, att människorna i hela
världen får rimliga försörjningsmöjligheter utan att behöva förstöra naturen.
Detta kan antagas medföra konflikter särskilt mellan I-världen och U-världen,
men någon annan utväg är svår att se. Helt klart är i alla fall, att de
enskilda staterna inte längre kan tillåtas konkurrera med varandra rörande
tillståndsgivning till naturskövling, något som leder till förfång för
helheten och därmed dem själva Vad
gäller avfall och nedsmutsning är det förvisso sant att naturen har en
häpnadsväckande förmåga till självläkning. En förutsättning är dock, att
nedsmutsningen upphör. Det naturen inte själv klarar av måste därefter
återställas på konstgjord väg. Enorma ingripanden är nödvändiga, om
nedsmutsningen av luft, mark och vatten skall upphöra omedelbart. Väldiga
resurser krävs också, om naturen skall koma återställas i ursprungligt skick.
Exempelvis har kostnaden för rening av Östersjön beräknats uppgå till 130
miljarder kronor. Det moderna
samhället fordrar oavbruten och mycket omfattande energiförsörjning. Liksom
naturskyddsproblemet är energiförsörjningen en av de stora ödesfrågorna. Ingen
energiförsörjning är från alla synpunkter uteslutande fördelaktig. Om den
globala energiproduktionen fortsätter att stiga uppkommer efterhand problem
med stigande temperatur i jordens atmosfär. Det problemet synes inte koma
undvikas. Man kan urskilja tre huvudtyper av energiproduktion: förbränning,
kärnenergi och solenergiutvinning. I sammanhanget bör också begränsning av
konsumtionen, alltså energisparande, nämnas. Enligt
Skånepartiets uppfattning måste förbränning av fossilt material snarast
upphöra. Det gäller alltså naturgas, olja och olika former av kol. Den
avgörande anledningen till att sådan förbränning måste stoppas är inte den
begränsade tillgången på fossilmaterial utan den begränsade tillgången på
syrgas i atmosfären. Sedan industrialiseringen inleddes har ökningen av
fossilmaterialförbränningen varit ungefär 4 procent per år. Fortsätter
utvecklingen på samma sätt tar luftens syrgas slut om mindre än 200 år. År
1976 förbrukades 16 miljarder ton syrgas. Om förbrukningen därefter ökar 4
procent årligen är syret slut år 2180. Det är viktigt att här hålla i minnet,
att syrgasmängden i världen minskar även utan förbränning. Växternas
syrgasskapande process, fotosyntesen, ger nämligen årligen mindre syrgas än
som årligen binds i jordskorpan i olika kemiska föreningar. Atmosfärens
syrgashalt har varit minskande sedan skräcködlornas tid för mer än 60
miljoner år sedan. Förbränning av fossilt material har en mängd andra
nackdelar, men åtgången av den för förbränningen nödvändiga syrgasen är den
allvarligaste och den avgörande. Utvinning
av kärnenergi kan ske antingen genom kärnklyvning eller kärnsammanslagning.
Den förstnämnda äger rum vid detonation av uran- och plutoniumbomber och vid
drift av kärnenergianläggningar. Den stora nackdelen är, förutom säkerhets-
och avfallsproblemen, världens synnerligen begränsade tillgång på klyvbart
material. Vid briderteknik, där klyvbart material uppstår i processen, räcker
materialet cirka 60 gånger längre än om den tekniken inte används. Således
blir man antagligen tvingad gå över till briderteknik. Kärnsammanslagning
är grunden till all strålningsenergi från solen och världsalltets övriga
stjärnor. På jorden sker kärnsammanslagning vid detonation av vätebomber samt
i forskningsanläggningar, om än i ytterst ringa omfattning. Forskningen går
ut på att finna en för energiproduktion användbar och lämplig teknik för sammanslagning
av sådana väteatomkärnor som finns i tungt vatten. Då bildas helium och stora
energimängder frigörs. Processen i sig ger ingen farlig strålning men sådan
kan uppstå sekundärt från material i närheten. Det finns så stora mängder
tungt väte tillgängliga, att energikällan närmast kan betecknas som gränslös
jämfört med förbränning och kärnklyvning. Någon användbar produktionsmetod
har emellertid ännu inte kunnat presenteras. Solenergi
ligger egentligen också till grund för utvinning av energi genom förbränning
av fossilt material; det skulle kunna kallas utvinning av lagrad solenergi.
Med solenergi avses här vattenkraft, vindkraft, havsvågskraft och
tidvattenkraft, biomasseförbränning, solcellenergi, direkt soluppvärmning
samt inspegling till jorden av solenergi som annars skulle passerat
utanförjorden. Den
främsta fördelen med solenergi är, att den räcker lika länge som solen,
alltså ytterligare några miljarder år. Alla typer av utvinning har dock
nackdelar, t.ex. låg verkningsgrad, eller också är utnyttjandet så stort, att
endast marginella resurser återstår. Vattenkraften är i stort sett utbyggd.
Vind-, havsvågs- och tidvattenenergi har för låg verkningsgrad och för låg
total potential. Biomasseförbränning i stor skala ger svåra biverkningar i forn
av jord- och landskapsförstöring. Direkt solvärme och solceller medför
avsevärda lagrings- och transportsvårigheter samt problem vid destruktion av
uttjänta anläggningar. Om man
tänker sig jorden som en cirkelrund ljusabsorberande skiva, ständigt vänd så
att solstrålarna infaller vinkelrätt, uppgår solenergistrålningen per minut
och ytenhet till cirka 1,9 kalorier per kvadratcentimeter, solarkonstanten.
Teorier har framlagts om ökning av solenergiinstrålningen till jorden med
hjälp av spegelsystem i rymden, men några egentliga praktiska försök har inte
gjorts. Svårigheterna är uppenbarligen mycket betydande. Det går kanske att
tillverka en spegel i metallfoliedelar i tillräckligt format och få den
placerad i en riktig bana, men den måste kontinuerligt vridas med hänsyn till
jordens rotation och rörelse kring solen. Dessutom måste strålningen
koncentreras till ett litet område på jorden, där den skall fångas upp,
omvandlas och transporteras över jorden. Förmodligen är projektet i praktiken
ogenomförbart. På grund
av rådande och allt större framtida svårigheter förespråkar Skånepartiet
kraftiga energibesparingar genom successiva skattehöjningar på
energikonsumtion. Samtidigt är det nödvändigt att genomföra en snabb
minskning av förbränningen av fossilt material. Endast kärnsammanslagnings
och solenergi synes vara tillräckliga och på sikt hållbara energikällor. På
dessa områden måste forskningsinsatserna ökas högst avsevärt. Tills sådan
energiproduktion är tekniskt och ekonomiskt möjlig i tillräcklig omfattning
måste kärnklyvningsenergin utnyttjas, utvecklas ytterligare och byggas ut. 12. Ekonomi, finanser, sysselsättning Senast
vid mitten av nästa århundrade ställs mänskligheten inför oerhörda
svårigheter, enligt Romklubbens rapport. Redan nu föreligger enorma behov av
livsmedel, kläder, bostäder, läkarvård, åldringsvård, utbildning samt moderna
transport- och produktionsanläggningar såväl i det tidigare Sovjetblocket som
i hela tredje världen. Redan nu kan också konstateras väldiga och snabbt
ökande behov av resurser för att bemöta miljöförstöringen och helst
återställa naturen i ursprungligt skick. Nu nämnda påtagliga behov kan
jämföras med rådande mycket betydande lediga produktionskapacitet. Särskilt
produktionsfaktorn arbete är lågt utnyttjad. Skånepartiet
avvisar planekonomi, socialism och monopol. Partiet anser, att även om den
fria ekonomin, alltså marknadsekonomi med fri konkurrens bland köpare och
säljare, uppvisar brister, är den ändå den bästa ekonomiska lösningen. Dock
måste givetvis regler för den ekonomiska verksamheten finnas. Likaså måste
samhället ange den yttre ramen och den grundläggande inriktningen för
verksamheten. Dessutom måste fördelningen av produktionsresultatet påverkas
så, att alla tillförsäkras en rimlig existenstrygghet. Bland jämförbara
länder har Sverige nu den i särklass sämsta ekonomiska utvecklingen. Den
främsta orsaken härtill är, att den betalda ledigheten i Sverige är längre än
i något annat jämförbart land. I den japanska bilindustrin är årsarbetstiden
cirka 2.300 timmar, medan motsvarande siffra i Sverige stannar vid 1.500. Om
man bibehållit årslönen i Sverige men ökat arbetstiden från 1.500 till 2.300
timmar per år hade timlönen kunnat sänkas till 66 procent av den nuvarande.
Om detta genomförts i Sverige hade arbetslösheten snabbt försvunnit,
priserna, räntorna, skatterna och hyrorna hade sjunkit och kronkursen stigit. Skånepartiet
förordar en allmän förlängning av årsarbetstiden till åtminstone 1.800 timmar
vid oförändrade årslöner till dess statsskulden återbetalts samt därefter
förbud mot reglering av arbetstiden i lag eller kollektiv avtal. Enligt
partiets uppfattning måste det vara varje människas ensak att bestämma den
egna arbetstiden. Timlönerna fastställs av marknadskrafterna sedan resurser,
genom beslut av världsparlamentet eller beslutande organ på lägre nivåer,
avdelats åt miljöförbättring, regional- och socialekonomisk utjämning,
fredens och ordningens upprätthållande och andra allmännyttiga ändamål.
Resurserna bör dras in till det allmänna huvudsakligen genom mervärdeskatt
och punktskatter. I många
hänseenden är det önskvärt, att en globalt gällande valuta införs. Det kan
dock bli möjligt först när de nuvarande valutaområdena samordnat den
ekonomiska politiken samt försvars-, social- och flyktingpolitiken. 13. Ekonomisk och humanitär hjälp Hjälp
från Sverige vid naturkatastrofer, svåra olyckor, epidemier m.m. i andra
länder liksom ekonomiskt, administrativt och tekniskt utvecklingsbistånd ges
dels av människorna frivilligt, dels av staten. Enligt Skånepartiet bör den
statliga hjälpen inte överstiga 1,5 procent av bruttonationalprodukten och då
skall totalkostnaden för flyktingpolitiken vara inräknad. Det är
viktigt, att hjälpen från Sverige och andra stater dirigeras så, att den i
första hand kommer de värst drabbade till del. De enskilda staterna kan inte
klara av de ständiga prioriteringar som måste göras, beroende på bristande
översikt och insikt. Dessa prioriteringar måste göras på högre nivå, alltså
hos världsparlamentet. Skånepartiet
är ett politiskt parti, som inte tar ställning i religiösa stridsfrågor. Dock
är partiet givetvis medvetet om, att nu rådande grundläggande svenska
normsystem till stor del är en följd av mer än 1000-årigt kristet inflytande.
Skånepartiet avvisar religiös fanatism, särskilt sådan, som leder till
våldshandlingar, men avvisar också genomgripande förändringar i det svenska
normsystemet. Därför motsätter sig Skånepartiet avvikande religioners,
exempelvis islams, tillväxt i Sverige. Det offentligrättsliga
finansieringsansvaret för sjukvården bör åvila regionerna. Genom regionernas
skatteinkomster skall regioninvånarnas grundläggande behov av sjukvård,
tandläkarvård och handikapphjälp garanteras. Skånepartiet
verkar för, att den skattefinansierade sjukvården i Skåne skall bli bäst
bland Europas regioner. Vid
inkomstbortfall beroende på sjukfrånvaro bör ingen ersättning utgå för de tre
första frånvarodagarna. Därefter skall ersättning utgå med 80 procent av
lönenivån; detta skall gälla även vid långtidssjukdom. Alla, som får sådan
ersättning, skall kunna visa upp sjukintyg. Det
måste givetvis stå var och en fritt, att därutöver med hjälp av egna
försäkringsavgifter förbättra situationen vid eventuellt behov av sjukvård
eller ersättning. Svenska
statens och kommunernas årskostnader för barnomsorg inklusive
föräldraförsäkring sammanläggs. Det totala antalet ännu ej skolpliktiga barn
fastställs. Den sammanlagda kostnaden per månad delas med antalet barn. Det
framkomna beloppet justeras med hänsyn till att det blir beskattningsbart och
pensionspoänggrundande. Därefter erhåller vårdnadshavarna lika stort belopp
per barn och månad. Justeringen skall vara så gjord, att den totala kostnaden
för det allmänna blir oförändrad. Om vårdnadshavaren inte själv vårdar
barnet, utan mot ersättning lämnar det till annan för vård, blir ersättningen
avdragsgill hos vårdnadshavaren och skattepliktig hos den som får
ersättningen, där den då också utgör grund för beräkning av pensionspoäng. Den som
anställer någon för hjälp, t.ex. i bostaden, får göra avdrag för lönen och
lönebikostnaden, varvid den anställde deklarerar för lönen. Skånepartiet
går in för likalönsprincipen och likställdhet men avvisar könskvotering i
alla sammanhang. De
svenska ålderspensionärernas nuvarande situation är oacceptabel. Deras
ekonomiska standard har kraftigt försämrats, både relativt och absolut. Den
främsta orsaken är att årsarbetstiden minskat, varigenom de totala resurserna
också reducerats. En starkt bidragande orsak är, att resurserna nu också
skall räcka till många hundra tusen så kallade flyktingar och deras anhöriga
- personer som, till skillnad mot de svenska ålderspensionärerna, aldrig har
skapat några resurser i Sverige. Många andra bidragande orsaker till
resursbristen finns, exempelvis den sedan 1980 helt felaktiga
kärnkraftspolitiken. Skånepartiet
verkar för, liksom i fråga om sjukvården, att betydligt mer resurser än för
närvarande anvisas åt pensioner och äldrevård. Det är inte partiets mening,
att resurserna skall tas från någon annan svensk. De skall i stället nyskapas
genom en förlängning av årsarbetstiden för förvärvsarbetande samt genom en
radikal omläggning av bl.a. flykting-
och kärnkraftspolitiken. Det är
därvid oerhört viktigt, att den moraliska debatten hålls ständigt levande.
Det är enligt Skånepartiet inte rätt, att nutidens ålderspensionärer får
sämre villkor beroende på, att nutidens förvärvsarbetande inte arbetar lika
länge varje år som pensionärerna gjorde i yrkesaktie ålder. Det är heller
inte rätt, att hundratusentals personer, som aldrig utfört och aldrig kommer
att utföra något arbete i Sverige, får samma och i en del fall t.o.m bättre
förhållanden än svenska ålderspensionärer. Dessutom
måste det oupphörligen klargöras för de förvärvsarbetande, att de själva en
dag kommer att bli pensionärer och utlämnade till framtidens
förvärvsarbetande. Om de inte med sitt arbete sörjer för nutidens ålderspensionärer,
saknar de varje rätt att kräva arbete av den tidens förvärvsarbetande när de
själva blir ålderspensionärer. Oavsett
om pensionerna bygger på fördelnings- eller premiereservsystem är det reella
värdet beroende av de förvärvsarbetandes insatser. Minskande årsarbetstid
leder till ekonomisk tillbakagång och urholkade pensioner. Skånepartiet
kräver, att alla pensionslöften som ställts ut genom lagar och avtal blir
infriade och att särskilda beräkningsgrunder för att minska pensionerna
upphör. Vidare vill Skånepartiet verka för att särskilda tillägg, som
politikerna av olika skäl infört, slopas och en enhetlig folkpension införs
så att pensionären själv kan bestämma över sin ekonomi. Skånepartiets
ekonomiska politik leder till full sysselsättning. Alla arbetsvilliga kommer
således att kunna välja mellan flera jobb. Partiets familjepolitik medför,
att barnomsorgsproblemen försvinner. Därför finns det ingen anledning att
hålla levnadsstandarden för existensminimum så hög, att människor frivilligt
försörjer sig genom att vara socialbidragstagare. Arbetslöshet
kan dock förekomma, beroende på att efterfrågan på personer med speciell
utbildning eller erfarenhet tillfälligtvis inte stämmer överens med utbudet.
Därför måste förvärvsarbetande erlägga premie för arbetslöshetsförsäkring,
syftande till att garantera 80 procent av lönen under 365 dagars ofrivillig
arbetslöshet. Skånepartiet
anser, att socialpolitiken skall vara densamma i de skånska kommunerna. Den
skall alltså regleras genom regionskatten och inte genom kommunalskatten. Om
den avgörs på statlig, europeisk eller global nivå måste den också betalas
genom skatteinkomster till respektive instans. Närvaroplikten
i skolan måste återinföras. oavsett om undervisningen ar obligatorisk
eller inhämtas frivilligt måste den, som en gång bestämt sig för att följa
den, också bevista lektionerna. Betyg
skall vara kunskapsrelaterade och ges från och med andra klass i grundskolan. Historieundervisningen
måste innehålla en riktig återgivning, inte bara av den statliga utan även
den regionala och globala historien. Förutom historisk tid måste den också
omfatta all förgången tid. Detta kan göras synnerligen åskådligt genom att
jordens utveckling, från bildandet fram till nutid, läggs in på ett
kalenderår, där alla viktigare förändringar antecknas. Dessutom måste
historieundervisningen redan i grundskolan kompletteras med ett särskilt
avsnitt, som rör framtiden. Lämpligt namn kan vara Framtidsbedömning. Finansieringen
av grundskolan skall vara kommunal, av gymnasieskolan regional, av
postgymnasial utbildning statlig. På europeisk nivå utarbetas standardprov
för grundskola, gymnasium samt universitet och högskolor. Sovjetunionens
sammanbrott har totalt förändrat den säkerhetspolitiska situationen i hela
världen och givetvis också för Sverige. Nu erbjuds ett enastående tillfälle
att radikalt lägga om den globala säkerhetspolitiken. Nästa århundrade medför
så stora svårigheter, att mänskligheten inte kan tillåta fortsatta krig. Den
i Romklubbens rapport återgivna realekonomiska utvecklingen kräver, att
resurserna anslås till mänsklighetens och naturens överlevnad globalt. En varaktig
fred förutsätter, att ett direktvalt världsparlament tar över ansvaret för
säkerhetspolitiken i hela världen. Världsparlamentet måste ha ensamrätt till
användandet av vapen mot människor. Alla människor, länder och
organisationer, som nu förfogar över sådana vapen, måste avväpnas.
Världsparlamentet måste ständigt besitta sådana väpnade resurser, att det
förmår upprätthålla ordningen och vapenförbudet och klarar av att avstyra och
stoppa de våldshandlingar, som ändå kan uppstå. Till
dess att den världsomspännande fredsordningen etablerats måste Sverige
tillsammans med övriga nordiska stater ansluta sig till de europeiska
demokratiernas försvarsorganisation NATO, där många östeuropeiska stater
redan har ställning som observatörer. I samband med anslutningen till NATO
görs en total översyn av det svenska försvaret. Härvid kan eventuellt den
allmänna värnplikten avskaffas och ersättas med ett system med yrkessoldater.
Dessutom kan JAS-projektet omprövas. Romklubbens
rapport förutspår en kraftig sänkning av den globala levnadsstandarden nästa
århundrade. Därför kan det förmodas, att övergrepp mot person
och egendom kommer att öka starkt. Trots den förbättrade allmänna ekonomiska
standarden i Sverige sedan andra världskriget har antalet anmälda brott ökat
flera gånger. Redan nu måste således ett antal åtgärder övervägas. Globalt
sett kommer det av Skånepartiet föreslagna förbudet mot innehav av vapen,
avsedda att användas mot människor, givetvis att få stor positiv effekt. Men
det måste efterlevas. Således måste brott mot förbudet medföra mycket stränga
straff. Likaså
måste strängare straff följa på organiserad brottslighet oavsett om det
gäller terrorism, narkotika eller något annat. Skånepartiet
förordar, att ett globalt verkande system för rättskipning införs. Det måste
bl.a. finnas en självständig världsdomstol som i sista hand far avgöra, om
stiftade lagar och fattade myndighetsbeslut är i överensstämmelse med
grundlag och rättssystem i övrigt. När
världsparlamentet inrättats skulle man kunna tro, att fri bosättning och
passfrihet över hela världen skulle komma att råda. Med hänsyn till
brottsbekämpningen och till nödvändigheten av att förebygga och förhindra
massförflyttning av människor torde dessa friheter inte kunna förverkligas.
Föreställningen om den gränslösa världen beträffande personförflyttning synes
förbli en utopi. Om den lägsta myndighetsnivån, kommunen, skall svara för
ordningen och brottsbekämpningen inom det egna området med en ordningsmakt,
som i sista hand sorterar under världsparlamentet, måste kommunen också ha
gränsbevakning och gränspersonkontroll. Det systemet torde, totalt sett, vara
opraktiskt och oekonomiskt. De funktionerna bör alltså flyttas upp på högre
nivå, dock inte till global, eftersom de då blir meningslösa. Återstår alltså
nivåerna region, stat och statsförbund. Eftersom
stora och plötsliga folkomflyttningar medför kraftiga förändringar i det
regionala kulturmönstret är det Skånepartiets ståndpunkt, att regionerna skall
ha rätt att besluta om egen gränspersonkontroll eller sådan i samverkan med
omgivande regioner. Om man i en framtid inför dataregistrering av alla
världens nyföddas fingeravtryck, identitetsuppgifter och födelsekommun, är
det möjligt att gränspersonkontrollen kan omfatta större områden än regioner. De
politiskt tillsatta nämnderna vid de svenska underrätterna avvecklas.
Antingen måste nämnderna tillsättas genom rent slumpmässiga urval bland
myndiga svenska medborgare, eller också far det avskaffas helt. Standarden
i de svenska fängelserna är för hög i förhållande till standarden i samhället
i övrigt och måste sänkas. Dessutom måste all förtidsfrigivning upphöra. Enligt Skånepartiets
åsikt bör allt icke-medicinskt bruk av narkotika vara förbjudet i hela
världen. Förbudet måste upprätthållas av världsparlamentet och dess
underlydande ordningsmakt. Om det inte går att uppnå en global majoritet för
ett globalt förbud måste det vara möjligt för lägre nivåer med egen
gränskontroll att besluta om och upprätthålla totalförbud. Straffen
för narkotikabrott måste skärpas, samtidigt som ständig information lämnas om
farorna med bruk av narkotika. Framställning och transport av narkotika måste
licensbeläggas. På
senare tid har konstaterats dels ett samband mellan tobaksrökning och cancer,
dels en kraftig ökning av antalet tobaksframkallade cancerfall. Ökningen kan
möjligen ha samband med den allmänna nedsmutsningen av atmosfären, varvid
tobaksrökningen kan vara den direkt utlösande anledningen till cancer. För de
cancerdrabbade är situationen givetvis djupt tragisk. Från allmän synpunkt
framstår tobaksrökningen som allt svårare att acceptera, särskilt mot
bakgrund av de förutsedda svårigheterna nästa århundrade. Alkoholmissbrukets
medicinska, sociala och ekonomiska skador är enorma. Samtidigt är det helt
klart, att sådant bruk av alkohol, som inte är missbruk, av den enskilde upplevs
positivt. Eftersom alkoholframställning är så enkel, att alla kan utföra den,
kan alkoholkonsumtion i praktiken inte förbjudas. Det visar också
erfarenheten från de stater, som försökt sig på totalförbud. En ansvarsfull
politik måste därför syfta till att minimera missbrukets skadeverkningar. Hur
det skall gå till råder det delade meningar om. De
regionala skillnaderna i folkuppfattning rörande alkoholpolitiken är mycket
betydande. Därför bör politiken fastställas på regional nivå. Enligt
Skånepartiet bör alkoholpolitiken i Skåne i första hand bygga på individuellt
ansvarstagande och på information om missbrukets skadeverkningar. Den totala
förbudslinjen motverkar sitt syfte i Skåne. Systembolagets
och Vin & Spritcentralens monopol i Skåne bör upphävas. Handel och
servering bör avregleras och inordnas under de bestämmelser, som gäller
livsmedel i allmänhet. Straffen
vid ansvar för sådana skador, som kan antas på något sätt bero på
alkoholkonsumtion, narkotikabruk eller liknande - vid bilkörning, sjöfart,
jakt m m - bör skärpas, så att de motsvarar straffen för avsiktligt
åstadkommen person- eller egendomsskada. Givetvis
får kommuner och regioner stödja gemensamma kulturella ändamål finansiellt.
Skattemedel bör få anslås åt för invånarna gemensamma kulturella ändamål på
kommunal och regional nivå men ej på stats-, statsförbunds eller global nivå.
Allmänt sett får kulturverksamhet hänföras till sådant, som människorna
själva ombesörjer utan finansiell inblandning från myndigheter. Alltså måste
återhållsamhet iakttas vid stöd med skattemedel. Beroende
på de väldiga förändringarna i människornas beteendemönster efter etermedias
utveckling och utbredning avvecklas kommunalt och regionalt finansiellt stöd
till teater, musik o.dyl. Däremot framtvingar den ökande luftförsurningen mer
vård av fasader, statyer m.m. För att
stärka människornas hemkänsla och den regionala identiteten bör myndigheterna
främja användandet av regionala kännetecken såsom flaggor och vapen och
givetvis själva använda sådana. Den
globala kulturutvecklingen visar på behovet av ett globalt språk.
Skånepartiet förordar engelska. Alla
människors rätt att såsom turister resa vart de vill måste fastställas och
skyddas på global nivå. Regionerna måste dock kunna införa begränsningar till
skydd för äganderätten. Den
svenska allemansrätten ger individerna friare spelrum än vad som är gängse i andra
stater och måste därför koma beskäras genom regionala beslut. Alla
verksamma inom turismen måste få möta marknadens önskemål i största möjliga
frihet. Det bör vara en speciell uppgift för den regionala näringspolitiken
att främja turismen inom regionen. Världsbefolkningens
livsmedelsförsörjning måste säkras med global frihandel som riktmärke. Dock
måste världsparlamentet ingripa i marknaden genom bl.a. lagringspolitik
syftande till jämn prisnivå och försörjningstrygghet i alla delar av världen. Kemikalieanvändning
bör successivt minskas och ersättas med biologisk odling. Det
allmännas inblandning i bostadsfinansieringen avvecklas efter hand, varvid hänsyn
tas till normal rättstrygghet. Plan- och bebyggelsefrågor avgörs av
regionerna och kan därigenom bli ett medel att utveckla den regionala
egenarten. Mot
bakgrund av Romklubbens rapport framstår det som nödvändigt att de
offentligrättsliga beslutsnivåerna bedriver en politik, som gör alla
kommunikationer så resurssnåla som möjligt. Sålunda bör elektrisk drift och
kollektivt resande främjas genom beskattning och beslut om transportleder. Skånepartiet
förordar fast förbindelse mellan Skåne och Själland. Föreliggande förslag
till bro mellan Malmö och Köpenhamn bör dock modifieras så, att bron angör
Malmö vid Kockumsområdet/Centralstationen, varigenom det inte finns något
omedelbart behov av citytunneln. Djurskyddet
innebär inte bara globala bestämmelser för arternas fortbestånd. Det
innefattar förståelse för att människan är den mest högtstående av
djurarterna och därför har ett särskilt ansvar för de läge stående och därmed
värnlösa djurens välbefinnande. Alla
inte absolut nödvändiga djurexperiment förbjuds. Noggranna
regler för djurhållning fastställs globalt. Massmedia måste ha full insyn i
allt som rör människans förhållande till djuren. Straffen
för djurplågeri och vanvård av djur måste skärpas. |
